Det är som den där kvällen man inte hade tänkt göra något, man trodde att det bara skulle vara lugnt och var klädd därefter. Man kom i lite smutsiga jeans, hastigt uppsatt hår och helt osminkad men inser snart att det är fel. De andra är uppklädda. De har lagt såväl tänke som ansträgning bakom kvällens utseende. En annan har i bästa fall bättrat på deodoranten.
Det är som dagen man tänkte att de andra nog ser som speciell. Det är dags att gå upp lite tidigare på morgonen, plocka fram kläderna i god tid och vara noggrann ut till naglarna. Man har högklackat men faller platt till marken när man ser att de andra har sina skönaste gympaskor och på alla sätt och vis ser sådär omöjligt avslappnade och naturliga ut.
"På parlamentet har man en klädkod, tänk på detta."
En klädkod. En klädkod. Men vilken klädkod? Som att inte jag är velig nog inför packande i vanliga fall. Jag måste uppmärksammas på att jag med stor sannolikhet kommer att misslyckas med min utrstyrsel redan innan jag ens har funderat på att börja packa. Tänk på detta. Tack. Jag tänker på att jag i såväl kavaj som kofta kommer vara fel ute.
I övrigt har vi föreläsningar om metaetik i skolan. Jag har fortfarande inte förstått mycket mer än att det är svårt att förstå. Om man nu kan förstå vad som menas med förstå. Om man förstår förstår det vill säga. Och om det har en motsvarighet i verkligheten. Tror jag. Det kan vara något helt annat. Föreläsaren presenterade delmomentets bok med att säga "Den här är sjukt opedagogisk" och plötsligt verkar morgondagens jobb så tacksamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar